Vad har du på din axel?

Hej igen!

Det känns som att det var igår som jag bloggade senast,men det går fort när man har kul så nu är jag här igen.

Emellanåt går vi väl alla och lyssnar till den där lilla typen som sitter på axeln och viskar dumheter i vårt öra.  Ibland nästan skriker den fram sitt tvivelaktiga
budskap:
– Å vad dum du är!
– Tro inte att du är någon, du gör ändå ingen skillnad.
– Ingen skulle märka om du försvann.
– Vem som helst kan göra det du gör!
Ja, ni vet den där elaka lilla jäveln (ursäkta franskan) som gör allt för att förminska oss, få oss att leva efter Jante-lagen och minsann inte hävda oss. Vi är ju bara en simpel assistent/sekreterare som gör sådant som vem som helst skulle fixa, kanske t.om med förbundna ögon…

Men så kan vi ju inte ha det!
Vi är ju proffs på vårt jobb och det är minsann inte vem som helst klarar av det hur som helst!
Men hur ofta visar du att du är stolt över ditt jobb och vad du presterar?
Om vi inte förmedlar en stolthet över vårt yrke, vem ska då göra det?
Om vi inte visar hur viktiga vi är för organisationen vi jobbar i, vem ska då göra det?
Ingen annan kommer göra det åt oss så det är bara att sätta igång!
Hissa dig själv och dina assistentkollegor. Ta ett steg framåt och visa vad du kan, att du är viktig och att du har saker att lära ut, visa att du är stolt över vad du gör. DET om något ska vi ha på våra axlar.
Låt inte klyschor och fördomar styra vad du gör eller vilka mandat du får. Förminska aldrig din roll och låt inte någon annan göra det heller. Se till att föra din talan själv eller välj rätt språkrör för ändamålet. På tal om språkrör...... Uppmärksamma läsare kanske märker att jag inte nämnde Eulalia mer än inledningsvis i min förra bloggomgång och när veckan är slut så kommer ni inse att hon inte heller är med den här veckan. Oroa er inte, hon är i säkert förvar hos en annan av EUMAs medlemmar, för jag har valt att blogga helt utan hennes medverkan. Varför? Jo, jag tänker att en docka inte nödvändigtvis är det rätta språkröret för mig och det jag vill förmedla, det känns inte riktigt rätt och då låter jag bli. Jag hoppas och tror att det som jag skriver blir tydligare och mer trovärdigt utan en docka och hoppas att ni, läsare, håller med.
Nästa vecka är hon säkert med igen, men just nu så kan vi låtsas att hon åkt på sportlov.

Så det var mitt första inlägg den här veckan. Det blev mycket längre än jag tänkt, men det var mycket som ville ur mig idag. 

I morgon och på onsdag ska jag delta på Vidgade Vyer & jag ska verkligen försöka få till ett inlägg eller två under tiden. Så om vi inte syns där IRL, så hoppas jag att vi ses på bloggen i veckan.

Ha en härlig måndag!