Det svåra samtalet

Det svåra samtalet. Det är en kursrubrik som man ser rätt ofta. Och det är vardag i våra jobb antar jag, att stöta på dessa samtal.

Svåra samtal kan vara så mycket. Det kan vara samtal från medborgare/kunder som har synpunkter. Det kan vara medarbetare som kommer till oss och är ledsna eller upprörda. Det kan vara ett samtal i ett projekt som inte fungerar. Det kan handla om att behöva berätta något känsligt för en kollega. Ja, det kan vara samtal i alla sammanhang.

I de olika nätverk och kontakter med kollegor jag har, kommer detta ofta upp. Vi behöver bolla, få tips, diskutera men också häva ur oss i en trygg miljö. För i samtalet ska vi vara professionella, som vi alltid är. :)

Att vara professionell, ha integritet OCH empati är nyckeln tror jag. Vad tror du? Att kunna lyfta blicken, överblicka situationen men också ha förståelse för en annan persons känslor och uttryck, att själv inte ryckas med av känslorna. Förståelse betyder inte att allt är tillåtet. Om någon blir oförskämd, hotande eller allmänt dum, då får man och bör man säga ifrån. Handlar det om hot kommer ju även andra säkerhetsaspekter in.

Min erfarenhet är att det ofta handlar om att lyssna. Både på ilska och sorg. Om vi kan ta oss tid till det, och dessutom försöka vara konstruktiva i vår respons, då har vi vunnit mycket. Men det ÄR inte lätt. När vi kanske sitter med kunskap vi inte får förmedla. Är lojala med fattade beslut. När vi har fullt upp att göra med annat som är brådskande. När människor inte alltid är ärliga i sina avsikter. Jag har också lärt mig att avvakta lite. Man behöver inte ge svar på allt, och framför allt inte på en gång. Ibland behöver saker sjunka in och kan lättare hanteras vid ett senare tillfälle.

Det finns också faktiska praktiska tips förstås. Att tillexempel aldrig börja en mening med ”varför”. Eftersom det ordet triggar försvarsmekanismer.Har du några bra praktiska tips att dela med dig av?

Här kommer naturligtvis nätverken in, som sagt. Att ha olika typer av nätverk är viktigt. EUMA är bra för att kunna lyfta frågor i större sammanhang, få utbildning, tips och möjlighet att diskutera mer principiellt. Ett mindre nätverk med personer man litar på och känner sig trygg med, där de faktiska känslorna kan få utlopp, behövs också. Ibland behöver man få prata av sig i ganska stor detalj, och få konkreta råd i en specifik situation. Och vara säker på att det stannar i den lilla gruppen. Men det är kanske också något som man i större organisationer har eget internt stöd för?

Dagens funderingar... :)