Den där bekvämlighetszonen...

Uttrycket att man måste gå utanför sin bekvämlighetszon för att utvecklas kan jag verkligen skriva under på.

När jag började fundera på att engagera mig mer i EUMA var jag i en situation där jag kände att jag inte utvecklades på jobbet. Det var vår och det var nära inpå EUMAs årsmöte. Jag hade hört ryktas om att sekreterarpositionen i EUMAs styrels var ledig så jag ringde Else-Britt och hörde mig för. 
- Nej den positionen är fylld men vi behöver en ordförande till EUMA East, kan du inte ta den positionen i stället? blev svaret jag fick.
Men HU så läskigt, inte kan väl jag...? Jag funderade några timmar och kom fram till att – jodå, det kunde jag nog. Särskilt som jag kände att jag hade stöd av styrelsen och visste att det fanns rutin och erfarenhet i styrgruppen.

För nu var jag verkligen utanför min bekvämlighetszon. Plötsligt var jag tvungen att prata inför folk, att planera, att leda och att delegera. Saker som vi kanske oftast associerar till att chefer gör men inte assistenter.

Och det är precis här som utvecklingen sker, inte över en natt men över tid, i och med de erfarenheter man får. Kunskaper och erfarenheter läggs på hög så att vi kan använda dom som trappsteg att fortsätta vidare uppåt och framåt.

EUMA och alla dess fantastiska medlemmar har verkligen fått mig att förstå det här med nätverkande, för det gjorde jag inte alls för ett par år sedan. Vad skulle det vara bra för?! Nu har insikten verkligen landat hos mig. Det ju makalöst härligt att få träffa och umgås med människor som man har så många gemensamma nämnare ihop med. Det är ju jättekul att få diskutera, dela och lära känna.

För det är ju vi människor som gör nätverket och EUMA är verkligen ett förträffligt sådant! Min stora fråga är nu var jag kan hitta mitt nya nätverk? För ett nätverk måste man ju ha, hur klarar man sig annars?!

/Cecilia