Kontakta oss direkt på telefon 08-600 62 00

Blogg inom Kommunikation

Språkvårdsdagen 2014: Ola Wenström möter Marie Göranzon

2014-10-13 Marie Arpnäs

Ett av de mest bejublade segmenten under Språkvårdsdagen 2014 var Ola Wenströms och Marie Göranzons samtal om ordets makt. Dramatenskådespelerskan anlände till Språkvårdsdagens scen direkt från branschkollegan Brasse Brännströms begravning. På frågan om det känns tungt att gå från starka, privata känslor till att "borsta av sig" och möta en stor publik svarar Marie att hon aldrig borstar bort något.

– Jag försöker inte att försätta mig i någon annan sinnesstämning. Jag är här och nu och skulle uppmana alla att starta där ni är. Gå bara in och försök vara där du är, oavsett vad det gäller.

marie-goranzon

Marie Göranzon och Ola Wenström. Foto: Janis Lukas.

Marie pratar om vikten av att hitta en balans. I livet, men också på scenen. Hittar hon inte den balansen kämpar hon inte för att hitta den. Hon hämtar kraft via någon glad person i publiken. Oftast en kvinna, tillägger hon. "Männen är oftast sura.”

– Det tog minst 15 år innan jag hittade min egen balans. Man vill ofta för mycket för snabbt, men det man inte kan – det får man lära sig!

Vi får höra hur teaterintresset praktiserades i hemmet i Linköping. Strindbergs drama "Den starkare" övades in och framfördes framför föräldrarna, den hyllades av mamma och ifrågasattes av pappa.

– Du låter ju precis som Gunnel Broström, sa min pappa och menade att jag inte kunde låta som någon annan. Att det fanns något som hette JAG förstod jag ju inte då.

Marie kom in på teaterskola i Stockholm och gick som nyfiken elev till Dramaten och tittade på en Strindbergpjäs. Hon minns hur hon satt där och inte förstod ett ord! Då tog hon beslutet att se till att verkligen förstå det svenska språket.

Sif Ruud väckte min insikt om att många skådespelare faktiskt inte begriper vad de säger. Det fick mig, och många andra på skolan, att satsa extra hårt på satslära. "Solen skiner vackert i Stockholm. Vad är det som sker? Något skiner." Och så vidare. Det finns en logik i texten och det lärde vi oss elever att förstå. Och förmedla.

När man talar inför publik, och framför allt på teaterscenen, är det oerhört viktigt med rätt betoning. Man kan inte lura en publik, och talar man inte "rätt" lämnar man publiken svävande. Marie berättar att hon med åren har fått en enorm respekt för publiken. I början av karriären var det "jaget" som skulle vara i fokus.

– Jag får ofta frågan om jag känner att jag "bara spelar teater". Det är aldrig "bara teater", det är alltid på riktigt! Det måste det vara. Jag filmar ju en del också och det är en rolig paus i arbetet. Extra roligt är det när man går till banken, säger Marie och skrattar.

– Scenen är dock basen för de flesta skådespelare, i alla fall i Skandinavien. Att spela teater är en passion. Man kan inte tänka sig något annat.

Vi får se sekvenser av några filmade scener där Marie har spelat huvudrollerna. Bland annat tillsammans med Maria Bonnevie i Ingmar Bergmans Höstsonaten, där hon gestaltar en kvinna som ägnat mycket tid åt sin karriär. Och mindre tid åt sin familj. Marie ser likheten med sin egen karriär och familj, att det finns en problematik att ha en passion i livet som barnen måste dela med sin mamma eller pappa. En blandning av en enorm glädje och en enorm sorg.

Marie avslutar dagen med högläsning av August Strindbergs novell "Ett halvt ark papper", framröstad till världens bästa novell i radioprogrammet Novellen.

– Jag tror att alla har en styrka i att försöka vila i den man är och inte hela tiden rata sig själv. "Jag är bra på det här, jag har något att förmedla." Att försöka hitta botten i sig själv. Vi har alla något att förmedla.

– Ingen människa gör det den är bäst på. Alla gör det man är näst bäst på. Det finns en marginal hos alla individer.