Konsten att släppa taget

Igår och idag har vi vår årliga strategidag för vår styrelse inklusive studiebesök på en av Alfa Lavals fabriker. Detta är normalt en av mina större arbetsuppgifter under året, att hålla ihop alla bokningar och få allt att flyta så smärtfritt som möjligt. Det är många trådar att hålla i, eftersom det är föredrag, transporter, middagar, övernattning och mycket annat som ska koordineras. Ovanpå detta styrelseledamöter som inte alltid har koll på var de ska vara och när, eller vilket material de har fått. Känns det igen?

Vi beslöt tidigt att en av mina kollegor skulle ha helhetsansvaret för styrelsedagarna. Det kändes inte praktiskt att ha för många kockar inblandade i detta. Vi hade en noggrann genomgång och sedan var det bara för mig att släppa taget. Naturligtvis har jag varit tillgänglig för frågor hela tiden – det har varit en nödvändighet. Mycket finns ju i mitt huvud och inte på pränt och jag är ju trots allt den som känner styrelseledamöterna bäst och vet hur de vill ha det… Dock måste jag medge att det har känts konstigt att för första gången på många år inte ha full koll!

Nu är det dessutom så att styrelsen inte alltid kommit ihåg att det inte är JAG som håller i styrelsedagarna i år, trots att vi har informerat dem om detta. Detta har inneburit att de flera gånger har kontaktat mig istället för min kollega om olika ting. Och hur lätt är det inte då att kasta sig över saken och agera? Men jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv för att jag lyckats bete mig som en hal ål och inte låtit något fästa på mig, utan jag har direkt slussat över dem till kollegorna.

Hittills har jag mest skrivit om vad som händer på kontoret och hur vi samarbetar kring detta.
I morgon tänkte jag berätta lite om hur min arbetsdag på distans kan se ut.