Den oumbärliga assistenten?

Strax innan sommaren kom beskedet som kastade om hela min värld. Sjukskrivning ett antal månader framöver. Sjuk??? Jag??? Jag som ALDRIG är sjuk! Och hur skulle det fungera – jag är ju oumbärlig på jobbet!

Så tänker vi ofta, eller hur? I vår roll är vi navet i verksamheten, spindeln i nätet, chefens högra hand och allt vad det så fint heter. Hur ska företaget ens kunna överleva om jag inte är där? Och hur ska min chef kunna klara sin vardag utan att jag finns på plats för att hålla koll på allting i minsta detalj?

Men det är ju faktiskt så att ingen av oss är oumbärlig, hur gärna vi än vill tro det, utan allt går att lösa. När beskedet hade sjunkit in satte jag mig ner med min chef och mina två närmaste assistentkollegor och diskuterade hur vi skulle lösa detta. Vi beslöt att inte ta in någon vikarie, utan istället fördela mina arbetsuppgifter mellan mina kollegor och för övrigt helt enkelt dra ner på ambitionsnivån gentemot våra chefer. Vilket de var helt införstådda med!

Nu har några månader gått och mina underbara kollegor Beata och Helen (EUMA-medlemmar, förresten) har dragit ett tungt lass för att allt ska fungera smidigt på kontoret. Och cheferna har faktiskt klarat sig med en tillfälligt något lägre servicenivå från oss assistenter.

När semestrarna var över och augusti månad gjorde sitt intåg började jag dock känna mig rastlös här hemma, så numera arbetar jag 50%, helt och hållet hemifrån. Och det är detta jag tänkte blogga om under denna vecka, dvs hur det fungerar i vår roll att enbart arbeta på distans – fördelar/nackdelar och vad kan man göra för att arbetet ska flyta så smidigt som möjligt?

Vi ses i morgon!