Kontakta oss direkt på telefon 08-600 62 00

Executive Assistants

Oj, halkade efter....

2016-11-15 Annica Hollsten

Missade att göra mitt inlägg igår - det var ju ingen bra början, men jag gör två inlägg idag istället :) Jag måste börja med att knyta an till det Maria skrev förra veckan, om att känna sig fel. Jag känner igen känslan och tror att det är en av de svåraste utmaningarna med vårt jobb, att vara en del av en ledningsgrupp men inte "fullt ut". Skulle man ta upp frågan så viftas den bort, det är oftast bara en känsla man har själv. I mitt fall ser övriga organisationen mig som en självklar del av ledningen och någon man kan gå till för att få fram en fråga eller ett budskap till ledningen. Likväl känner jag mig ibland lite vilsen, nu på torsdag och fredag t ex ska vi på konferens med ledningsgruppen och fortsätta vårt strategiarbete. Jag är med för att dokumentera och få struktur på det vi kommer fram till, men har också som person svårt att vara tyst med vad jag tycker vilket gör att jag kastar mig in i diskussionerna och är också välkommen att göra det. En av de svåraste utmaningarna med vårt jobb enligt mig och många gånger är det så befriande att träffa EUMA-kollegor och inse att man inte är ensam, tydligen känner man ibland lika och då kan man ta chansen och diskutera med varandra.  Som ni kanske vet så servar jag en ledningsgrupp på 7 personer, mest generellt med möten och sånt som rör hela gruppen, de flesta bokar sina egna resor t ex och sköter egentligen sina kalendrar själva, men vi har ju massor av centrala områden som jag ansvarar för. Vi saknar vissa funktioner i företaget och när man inte vet vem man ska fråga, så frågar man mig. Det är också kännetecknande för vår roll tror jag. Vi är dessutom i situationen att vi saknar VD sedan en tid tillbaka och jag har alltså ingen chef, han sa upp sig tidigare i år eftersom han ville göra något annat. Det är ju förstås ofrånkomligt att det blir merjobb för mig kring detta och många dokument fram och tillbaka till Tyskland för underskrifter. Fast det är märkligt ändå hur det rullar på även om vi - framför allt jag - saknar en chef, men det beror förstås delvis på att övriga ledningsgruppen tar ett större ansvar och får det att funka. Inom kort har vi en lösning, det blir spännande. Förra veckans snökaos håller på att töa bort och här ligger fortfarande en del båtar i sjön, hoppas de får komma upp innan isen lägger sig. // Annica